tisdag 29 januari 2013

Inte tid

Till mycke annat än jobb just nu. Å jag som trode jag skulle få lite att göra, fyller de senaste veckorna med mellan 60-80 timmar. Känns bra. Då blir det nog lite semester i sommar.

Published with Blogger-droid v2.0.9

onsdag 16 januari 2013

Så vackert

Published with Blogger-droid v2.0.9

En dag som denna

Hade jag vilja vara ute på jakt med kameran. Den riktiga kameran. Fast jobba i detta väder är också väldigt trevligt jämfört med i natt, fast då såg jag ju en hög vilda djur i stället. Varierat och bra kan man säga.

Published with Blogger-droid v2.0.9

söndag 13 januari 2013

Norrskenet dansar med stjärnorna i kväll.

Ibland lönar det sig att tappa känseln i fingrar och tår. När man klär sig som snabbast för att inte missa ögonblicket, får man stå och frysa, fast det känner jag inte när jag står där med kameran, helt fachinerad av att jag kanske har kommit på hur den fungerar. Just i kväll är det dans på himmlen och jag som ensam åskådare med en lätt lyckorus i kroppen fick det på bild.



Go kväll! Hoppas ni också kan ta er en titt upp på himlen i kväll.

torsdag 10 januari 2013

Ser Kanisbacken från verandan.

Så i kväll har jag mixtrat med ison, bländare och slutartiden... eller vad nu alla knappar heter. Ett som är säkert det blir en fjärravlösare minsan, så inte alla skakningar kommer med.


Ganska läckert på träden när en bil passerade på vägen, de liksom kliver ut ut bilden på ett annat sätt.



Bor ganska högt upp och vi har nästan 3 mil till backen.

fredag 4 januari 2013

När livet rinner ur...rinner tårarna ner


Då inte en fågel sitter på sin pinne, inte ett kackel i hönsgården, ingen hackar på någon annan, alla bara sitter på golvet och tittar, väntar, väntar....

Min plan igår var att sända vidare två tuppar, men när man möts av denna sorgsna stämmning i stallet, där alla höns och tuppar bara sitter i flock runt lilla svarta och väntar...

Väntar på att äldsta hönan, argbiggan själv, hönan som hållt  alla unghöns i chak, hönsgårdens skräck, väntar på att lilla svarta som inte längre sitter på sin pinne...

Ja då har jag inget annat val än att hjälpa henne över, hon har gjort sitt nu, en höna som vinglar på sina ben och inte sitter på sin pinne har inte långt kvar. Vi tog farväl, slaget föll och när livet rinner ur rinner tårarna ner....över en höna.

tisdag 1 januari 2013

Ord och bild

Lite av den kreativa sidan i min hjärna.




Nyårs hoppet.

Skrev ju att vi skulle ta det nya året med storm, och vist får man leta efter bättre början än en liten adrenalinkick i form av ett hopp på dryga fyra meter ner till backen i en jätte snöhög som man just skottat av från taket. Dessutom blev det två hopp så man fick ena på film ju. Precis som när man var liten och sjövild, då åkte vi gummimadras nerför taket på gammel ladugården hemma hos mor och far, tror vi fick nånting i modersmjölken som liten vildbatting.