Diamond drive

Lite klurig rubrik idag, hur många har listat ut ämnet för dagens händelser och aktivitet här på torpet. Det hela började för ett år ssedan med att karln i huset har varit lite missnöjd och klurat och grubblat, vridit och vänt, stött och blött sina ideer med sin inte lika inspirations fulla fru angående detta ombyggnads projeckt. Ett projeckt jag har sett på som att om det får sina fria vingar så kan det kosta mer än det smakar i slutändan, och med min infödda skepcis och högerhanden ligger kontrolerat på handbromsen fast det är möjligt att jag rycker i den spaken lite då och då, troligen också lite för ofta. Men kan vara nödvändigt för då bromsas de vildaste ideerna in lite grann och jag har en chans att fatta vad det hela går ut på. Igentligen kanske jag inte behöver förstå bara det fungerar men man har ju en nyfikenhet som vill veta mer om än det handlar om motor fordon.



Att saker krånglar och racklar är ju inget nytt men händer det för offta blir man less så också i detta fall, ( ja även jag) . Så min man bestämde att nu får det vara nog och jag sa jaja. Jag ska vara glad om jag ens hant börja tänka den jakande stavelsen så var han i full färd att molikylera problemet, tog inte länge så var det gjort. Vissa delar hamnade i stallet andra i backar, merparten stod kvar ute i lidret på min hästvagn och i går kväll flyttade diamondriven in i badrummet. Grejerna beställdes för en vecka sedan och i helgen skruvade han ihop allt med en ispekterande fru ståendes över axeln, intensivt dreglande efter kunskap i ämnet. Framför allt frågandes över varför i hela fridens namn man man plockar isär en sak som ska fungera från fabrik ( vilket visar sig inte göra) för att byta ut vissa komponenter för att den då ska vara bättre.



Badrummets nattgäst, som dagen där på flyttade till diskhon i köket för en tvagning.Varför i hela fridens namn släppa in detta i husets hjärta, jo för att frun i huset inte kunde låta maken meka i kylan ute, kallt stål är ingen hitt när det är pillergöra.Bland vattenkokare och grytor placeras dreven på plats.

Halvorna packnings limmas och bulltas ihop


Fordonet är en skoter.

Bekymmret: Den går åt h-vete för fort och det går för tungt på låga varv. Kan berätta att jag är åkrädd, när det bär av i dessa hastigheter.

Resultat: Den matar i sig remmar när man inte utnytjar hastigheten den är bygd för, altså ingen fiskörning här inte.

Detta är då växellådan på skotern som har fått sig en omgång med nya drev och annat smått och gått som såg lite nött haft och skaft ut.

Resultatet är nu att den går något saktare i topphastighet och har mera ork att arbeta på lägre varv, altså ett skonsammare körsätt för drivremmen.



Hör nu så kunnig och innsatt jag är i ämnet men det är bara för att jag stått och dreglat ner halva sidan på min karl och var rädd för att han skulle bli delvis frost förlamad om han var tvungen vistas utom hus för att mecka ihop alla delar på skotern. Nog för att jag brukar vara bra på att ställa dessa dumma frågor som får honom att hålla tempen uppe i varv, men nån gång kan jag visa mig från min gemytliga sida och att komma in i värmen för att torka och fylla på energiförådet.



Så idag har torparfrun skottat snö över gubben sin med den spronkens nya mattan som givetvis var en självklarhet (hmm....enligt min make) som skulle investeras till denna skoter med aningens högre kammar och bättre grepp i djupsnön. Har alltid drömt om att få göra det, efter att ha varit utsatt för det ena efter det andra snömular stunder på våra skoter färder har jag för först gången skottat tillbaka, dvs jag har gasat på så snön har sprutat på maken som stod bakom med ett hjärtligt skratt från min sida, inga sura miner från honom heller.



Nu väntar vårvinter färder på denna väl servade skoter.