Vad e nu detta!
Vakna strax före fem!
En Lördag morron och man är vaken före f-n, både make och hund snarkar gott där de ligger och gottar sig i säng värmen, känns som att bara jag och plogbilen som just paserade är vaken i världen, fast så är det givet inte.
Jag har en lite växande stolthetskänsla i kroppen över våran hund, smider smått lite planer på att det ska gå att få henne till att valla/driva kossor åt minståne hjälpligt in och ut från betet på sommrarna, hämta in efter släntrare och hålla flocken någotsånär samlad tills de står där de ska. Tiden lär visa om de egenskaper finns i denna hund. Än så länge är jag glad för att hon inte visar rädsla bland dessa stora djur och kossorna verkar ha acepteratt att hon finns där till sammans med mig. Agnes tycker verkligen att det är spännande i ladugården kanske aningens för spännande för hennes mage, som påvisar lätta stresssymptom med lös avföring vid svslutat pass. Förhoppningsvis släpper detta när hon inser att hennes liv kommer att se ut såhär, hon kommer att få leva, äta och skita ko så mycket hon vill. Hon tar även varje till fälle i akt att prov slicka på varje mule som törs nog nära, hon råmar i kapp med kossorna och brölar med kalvarna eller ja det låter så, som att hon försöker svara dom fast hon morrar till svar i samma tonart .
Det jag vill få fram är att kossorna ska aceptera att hunden finns där som en förlängd arm av mig annars lever hunden ett farligt liv i en lös koflock, för hunden har inte en chans mer än att springa för livet om kossorna sätter den sidan till. Kossor är nyfikna djur och kommer gärna fram för att titta och en hel flock som kommer kan skrämma vilken hund som hälst på flykt. Det gäller att kunna vända den nyfikenheten till att kossorna låter sig drivas utan att de känner sig hotade av detta rovdjur som hunden dock är. Men vi får se hur det går så småning om kanske Agnes mu'terar till något som mer liknar en kossa än hund för hon äter koskit som vissa suger i sig dessa SLUCHAR (Issörjan man kan köpa i mugg om sommrarna) och tuggar i sig ensilage och hö som värsta gnagare och havremoppe. I går kvällst kom även kommentaren från min kära man att hunden luktar matte ....!!!... vad han nu vill mena med det.... Men jag antar att jag ska ta det som en komplimang, sådan matte sådan hund, den galna ko'odören sprider sig i familjen. Och jag bara LEER.
Men det är nog inte så possitivt alla gånger med att man sprider en liten odör där man far fram, måste börja tänka på det i och med mitt nya extra jobb som jag ser fram emot väldigt mycke, så jag vill be om en lite överseende om det nu är någon som läser detta och jag kommer att stöta på i och med detta nya med blommor. Hinner jag inte hänga tingeltangel i örat, maskera ögat i någon klachig färg eller fräsa av naglar och hårdheter på händerna med rivjärnet så ber jag så hemskt mycket om överseende, ta det på ett naturligt sätt att jag kommer med mina gröna händer och en lätt arom som göder växterna med närodlad näring så ska ni se att det kommer blomstra där jag far fram. Men jag ska göra mitt bästa för att även omgivningen ska trivars och inte bara blommorna.
Jag inser även nu att jag måste ha hamnat på rätt ställe i världen, jag sitter här i Vistträskkostymen med en hund som har en lätt odör av matte...jag bor i en by där ingen rynkar på näsan om man kommer in i den lilla lokala affären precis som man är.... med skitdoftande hellyhansen.
Kram min värld, idag ska vi ut på den ny renoverade skotern, där av min klädsel, det ska vara varmt att leva.
Vakna strax före fem!
En Lördag morron och man är vaken före f-n, både make och hund snarkar gott där de ligger och gottar sig i säng värmen, känns som att bara jag och plogbilen som just paserade är vaken i världen, fast så är det givet inte.
Jag har en lite växande stolthetskänsla i kroppen över våran hund, smider smått lite planer på att det ska gå att få henne till att valla/driva kossor åt minståne hjälpligt in och ut från betet på sommrarna, hämta in efter släntrare och hålla flocken någotsånär samlad tills de står där de ska. Tiden lär visa om de egenskaper finns i denna hund. Än så länge är jag glad för att hon inte visar rädsla bland dessa stora djur och kossorna verkar ha acepteratt att hon finns där till sammans med mig. Agnes tycker verkligen att det är spännande i ladugården kanske aningens för spännande för hennes mage, som påvisar lätta stresssymptom med lös avföring vid svslutat pass. Förhoppningsvis släpper detta när hon inser att hennes liv kommer att se ut såhär, hon kommer att få leva, äta och skita ko så mycket hon vill. Hon tar även varje till fälle i akt att prov slicka på varje mule som törs nog nära, hon råmar i kapp med kossorna och brölar med kalvarna eller ja det låter så, som att hon försöker svara dom fast hon morrar till svar i samma tonart .
Det jag vill få fram är att kossorna ska aceptera att hunden finns där som en förlängd arm av mig annars lever hunden ett farligt liv i en lös koflock, för hunden har inte en chans mer än att springa för livet om kossorna sätter den sidan till. Kossor är nyfikna djur och kommer gärna fram för att titta och en hel flock som kommer kan skrämma vilken hund som hälst på flykt. Det gäller att kunna vända den nyfikenheten till att kossorna låter sig drivas utan att de känner sig hotade av detta rovdjur som hunden dock är. Men vi får se hur det går så småning om kanske Agnes mu'terar till något som mer liknar en kossa än hund för hon äter koskit som vissa suger i sig dessa SLUCHAR (Issörjan man kan köpa i mugg om sommrarna) och tuggar i sig ensilage och hö som värsta gnagare och havremoppe. I går kvällst kom även kommentaren från min kära man att hunden luktar matte ....!!!... vad han nu vill mena med det.... Men jag antar att jag ska ta det som en komplimang, sådan matte sådan hund, den galna ko'odören sprider sig i familjen. Och jag bara LEER.
Men det är nog inte så possitivt alla gånger med att man sprider en liten odör där man far fram, måste börja tänka på det i och med mitt nya extra jobb som jag ser fram emot väldigt mycke, så jag vill be om en lite överseende om det nu är någon som läser detta och jag kommer att stöta på i och med detta nya med blommor. Hinner jag inte hänga tingeltangel i örat, maskera ögat i någon klachig färg eller fräsa av naglar och hårdheter på händerna med rivjärnet så ber jag så hemskt mycket om överseende, ta det på ett naturligt sätt att jag kommer med mina gröna händer och en lätt arom som göder växterna med närodlad näring så ska ni se att det kommer blomstra där jag far fram. Men jag ska göra mitt bästa för att även omgivningen ska trivars och inte bara blommorna.
Jag inser även nu att jag måste ha hamnat på rätt ställe i världen, jag sitter här i Vistträskkostymen med en hund som har en lätt odör av matte...jag bor i en by där ingen rynkar på näsan om man kommer in i den lilla lokala affären precis som man är.... med skitdoftande hellyhansen.
Kram min värld, idag ska vi ut på den ny renoverade skotern, där av min klädsel, det ska vara varmt att leva.
6 kommentarer:
Agnes blir säkert en finfin kofösare:) En av våra schäfrar vi hade i uppväxten hämtade in kossorna för mjölkning varje dag och om dom rymde så vallade hon hem dem igen. Helt självlärd, vissa hundar är ju sådär "sluga" baar av sig själv:)
Ja men hon är ung, ett halvår till så är korna som systrar för henne;)
Men visst är det härligt att bli accepterad precis som man är, och varför skulle man inte egentligen. Det är ju det man har inom sig som är värt något det andra är yttre saker och mindre viktiga.
Hoppas du trivs med dina blommor nu, jag skulle inte ha något emot att arbeta med växter, så levande och vackert.
Du vad härligt att du känner att du hamnat på rätt ställe ni livet, hur många tror du kan säga det.
Kram tjejen
LENA
Den där tröjan, den skulle jag lätt vilja ha! Mys!
Förstår dig om växthuset, vi tänkte ju bygga ett eget i år, men vi har lagt det på is, måste bygga vedförråd först, växthus nästa sommar. Vi har mängder med gamla fönster under huset, så det är de vi skall använda för att bygga växthuset, jag tror det kan bli hur fint som helst. Måste ta fram alla bara och kolla vilka som måste kittas om och målas och så. Det blir att fixa i sommar tror jag.
Tomater skall jag ha på södersidan här, det växer som tusan för det blir väldigt varmt. Har även lite pallkragar jag skall ha som odlingsbäddar, men jag vet inte vad jag skall odla i ännu. Gurka blir det också på friland, i en rabatt som jag för lnäge sen gett upp hoppet om.
Tack för röv-kommentaren förresten =)
Appropå svarta puffar förresten, en gång råkade jag faktiskt (det var inte meningen men rätt åt han) lägga ett KOLSVART moln på en när jag körde om en traktor här ute på landsvägen. Bilen bakom mig låg svinnära och sen när jag äntligen fick tillfälle att köra om så växlade jag ner till tvåan, det gick säkert ändå i 50 eller nåt, och då jävlar... oj vad jag skämdes, men ändå rätt åt han bakom som fick köra in i en svart vägg. Jag hade inte sotat ur bilen på länge då kan jag tillägga =)
Skicka en kommentar