Idag

har jag tagit ner hästarna på jorden, fast först började jag med att städa inne för det ser fördjävligt ut. Man får gå med dammsugaren varje dag för det kommer in massor med härligt tort gräs och grus i massor med alla dessa fyrfota som springer ut och in. Katterna har numera bosatt sig ute kommer bara in för att äta och mysa en stund i knäet då och då. Hunden hon må vara korthårig men drar in lika mycket ändå. Sen är man nog inte så dålig själ på att skräpa ner så det är inte bara djurens fel. "Smile"


Åter till hästarna så har jag börjat verka dom, men tar två hovar varje dag så man inte blir aldeles slut. Skickade ett mms till våran käre hovslagare för godkännande, och det blev ganska bra resultat denna gången också, Det är inga lättviktare att verka precis när hovväggen är närmare 15mm på sina ställen på ardennern, nordisen är mera "vanlig" i sina hovar så han är en lite lättare match. Men snart har de kommit ner på jorden, och ser fin ut i sina filade hovar.

Sen i kväll har jag skrattat så jag har ont i halsen, det kanske inte låter så kul att byta olja i bilen och byta två bromsslangas på samma bil. Men det är inte uppgiften som var roligt utan att jag skulle sälskapa och asistera min make, sen att man fickt det hela till att vara kul och framför allt garva åt att han blir så ilsken när det går fel eller att det inte blir som han tänkt är ju en annan fema. Men det fick jag ju äta upp när han skulle provköra, eftersom det står saker överallt kors och tvärs på infaren var enda vägen ut tvärs över gräsmattan och mina buskar givetvis, dessa är utstakade med pinnar och jag ska precis ta bort en märkpinne så han kan köra över, så busken hamnar mitt under bilen tänkte jag. Men tydkligen var inte min komunickation tillräcklig så han kör rätt över busken med ena hjulparen och stannar mitt på busken när jag står och viftar och skriker i vild förtvivlan. Hans reaktion blir ju att han stannar när jag blir upprörd och han ser på mig med ett leende frågar vad som står på när jag skriker KÖÖÖÖR du står på min buske. Ja vad ska man göra det är ju bara att skratta åt eländet, så jag har skrattat för flera år framöver.

Har även varit ut på det årliga plaskandet i vattenpölar med hästarna, altid lika roligt.

Lite tv nu, sen sängen.

Tur man inte bor i något större sammhälle, fast i å för sig hade väll grannarna fått sig lite cirkus att titta på.