Midsommar

Solen lyser och det blåser lämpligt mycke för att alla dessa blodtörstande fän ska ha svårt att navigera sin landning på en yta som är miljoner gånger större än dom själv. Fast minsta lä så känner man att dom fäller ut sitt landningsställ och surrar febrilt när de paserar i en kastvind. Jag kan nästan känna deras upprördhet då de snavar på mållinjen, deras rena ångest när de var så nära, så nära att de klöste fast i kroppens små luddigahår, ur deras perspektiv liknar det nog mest en förvuxen slyåker som har vindpinats i samma riktning, å tacka gudarna för det att alla strån ligger åt samma håll. Nåja en och annan har man hunnit dräpa, de som lyckats tjorva insig och förankrat sig med tankröret en bit ner i huden, man bedriver världskrig för 30:onde året i rad, de dör som flugor i blodiga pölar, och jag har en massgrav med lik i dammsugarpåsen, ytterligare en ligger och väntar utsprid på golvet, väntar på att min bulemiske dammsugare ska bli hungrig igen och tvångsäta.



Annars tillbringar Torparfru och Agnes midsommaren med många flera djur. Agnes träffade för första gången en gris idag, och hon är hur duktig som helst bland andra djur, världens bästa hund. De blir som man gör dom till, och jag solar mig i min egen glans och klappar mig duktigt på axeln, så bra man är.

Thihi.

Trevlig midsommar till er alla där ute i bloggvärlden.