Min nya leksak

Denna kom min man hem med här en dag, och till min stora förtjusning når jag ner med tassarna när jag sitter på den.

Detta skulle ha skrivits dagen effter cliffhanger inlägget men har haft annat för mig. Men nu kommer det bilder från den lerlaggda gruvan Laver som kanske ska öppnas åter för det provborras i området. Området var unikt för sin tid då det begav sig, Laverbyn hade centralvärme, skola och brandstation alla de flesta grunder till byggnaderna finns kvar då husen flyttades vid nerläggningen. Nästan lite kusligt att gå omkring där men vemodet tar övertaget när det sjunker in att det engång var ett sammhälle här med betande kor på Lavers gröna ängar (om de nu fans kor där) och barn som springer mellan skolan och idrottsplatsen som alla är utskyltade än idag, Hårt arbetande karlar som går ner i de öppningar man fortfarande ser i berget som på bilden nedan. Det finns ett torn och en utsprängt hål/sjö med aldeles grönt vatten och ett med brunt vatten brevid.

Runt om kan man hitta små hus som fortfarande står kvar och man kan få vissa förnimmelser om hur det kunde sett ut.

Mitt nya monsteråk här ståendes nedanför Laversgröna ängar, tror detta är någon form av slammuppdämning från gruvan ovan på berget. Tillräkligt hård för att vi körde tvärs över och upp på ängarna.

Där nere i skogskanten var förra kortet taget.

Flera hektar böljande ängar med grönskande gräs ligger i glömska, mitt i de norrlänska skogarna.

Man uppfylls av att det ruvar en hemlighet över området och gräset viskar om en svunnen tid när det var liv och rörelse i Laver.

Mitt månsteråk lär jag få träna lite med om jag ska hänga med i det tempo som gubben min har, slappna av och inte vara feg på gasen har jag lärt mig.