Jag och Blakken har harvat potatislandet medans dimmorna kommit smygandes. Han beter sig på helt rätt sätt när han arbetar, han söker sig neråt och frammåt om än han har lite bråttom iväg vid fastsättningen. Men vi har ju inte riktigt någon rutin då jag inte hållit någon kontuitet på träningen, och det beror nog på att jag dock varit lite osäker, men jag måste ju gjort det på rätt sätt då det endast är jag som tränat dom.
Vedell fick prova sin nya arbetssele och tyckte bakselen var lite läskig för den andra har ingen, men det gick fort över. Detta mina läsate är en häst med stor vikt som före våran tid mest troligt fått göra som han vill och specielt med kvinliga skötare, karlar har han nog skött sig bättre för. Just pga sin storlek och vikt har nog många backat för honon, han har testat mig många gånger om jag skulle flyta mig för hans utfall och lättande av hovar då jag krävt att han ska göra som jag vill.
Ibland har jag misströstat men inte för länge för han är hur fin som hälst att hantera tills kraven blir lite för stort för homom. Vi tänjer sakta på den gränsen och idag var det väldigt nära att haka på harven bakom draglinorna och svängel som vi dragit runt på. För jag känner att han vill så gärna utföra det jag begär när jag själv känner att jag är på rätt väg. Men mörkret tätnade och det vore nog bättre att se hans hur hans kropp reagerar vid harvning så jag väntar med det till en annan dag.
Glad idag.
1 kommentar:
Härligt syrran!
Skicka en kommentar