Fickparkerat i förklädet

Länge sen sist, jamen vist.

Precis som rubriken låter har jag hoppat i förklädet, tänkte jag hade tid med det då jag slapp göra lunchen till mig själv idag. Det händer med jämna mellanrum att jag får med mig lunchpåse från jobbet eller att jag rent av blir bjuden på middag efter passet. Så jag har just smaskat i mig blod(ungs)pankaka, medans bullarna ligger och sväller på plåtarna. Dom är allt bra mina chefer.

Sen vill jag tacka så hjärtligt för att du (LindaMi) tycker om att läsa min blogg, blev riktigt glad av att läsa den kommentaren, det värmer lite extra när man läser sånt. Och jag tycker vi borde bli bättre på att tycka om varandra, en klapp på axeln behöver alla ibland.

Herrejessus vad dom jäser mina gulabullar.....första plåten i ugnen.

Jadu Marie inte ofta nu förtiden man hinner svänga in hos dig, det var intensivt där ett tag då hästarna var hos dig. Men rätt som det är så syns vi är ju, inte så hiskeligt lång mellan oss.

Igår var jag ut ock slirade fram sittandes på ett däck bakom hästarna, hant bli lite frustrerad på Vedell men han fick ge sig, vi har lite psykoligisk krigsföring ibland och det tar ett tag innan han förstår att jag har rätt och att enklaste sättet är att göra som jag vill, annars blir det bara tyngre och jobbigare för han. Så ibland måste man visa att han får jobba mera då han har sina protester. Men han är flera gånger bättre nu än ibörjan, hans "bakrädsla" är bara ett fåneri numera, det ger sig skulle jag tro. Så länge dom längtar ut och få jobba helst varje dag, så kan dom ju inte vara missbelåten när jag tuvar ihop deras olater.
Blakken den orädde han däremot skulle inte märka om världen föll ihop, han som var så liten då jag hämtade honom.

Skriver mellan varven som jag vaktar bullarna i
vedaugnen och elugnen, såhär på vintren skulle jag
gott klara mig med vedspisen.

Färdig bakat för idag, hohoho.