Vill ni veta...

...eller det kanske ni inte vill, men jag kanske vill berätta, så ni har inget val.

 Kan ni tänka er hur lurrvigt det kan bli efter tre veckor med sjuk matte "läses: städerska".
 Vist kan mannen i huset städa men när han väl är hemma finns det annat viktigt att göra och som måste göras, snö ska skottas, ved ska bäras in, hästar ska ha mat framme så det var enkelt för mig att mata, mat ska göras till oss tvåbenta, tvätt ska tvättas.
Sen ska han ju även få vara lite ledig och göra sånt som är kul inte bara serva mig. Inte föräns nu inser jag hur riktigt sjuk jag var när man tänker tillbaka, jag hant bo till mig i soffan ordentligt med flera kuddar och täcken, snorpapper, termometer, host hink då jag hosta slem tills jag spydde. Tog ett kort på sjukan i piteå, ser ju helt bedrövlig ut när jag fick inhalera något.

Så skönt att orka åka skidor igen

Nåja nu efter fem dagar med antibiotika för troligtvis mycoplasma infektion känner jag mig mycket bättre, var bara tvungen att få bort all extra isolering som ligger runt hörnen, tänk att två katter och en hund kan härja så mycket. Nog för att hunden har vaktat katterna väldigt mycket då hon inte har fåt göra mycket mer än sova med mig, så idag har vi varit på en väldigt lugn skidtur, för mig åtminstone, Agnes har farit runt som en snö mulvad och spårat älg, räv och skogsfågel skit. Samt vallat mina skidor som har  enligt hennes tycke hade ett aldeles för långsamt tempo.

Julgardinerna är bort nu, har aldrig haft de uppe så länge, det är så skönt att få städa bort "sjukan" lite, har till och med börjat röja bland jobb papprena så jag är i fullfart när jag orkar börja jobba, på söndag blir det en middag och jobbplanering med bönderna och på tisdag kör man förfullt, det blir lunch och möte med blommster jänget, sen hoppas jag på ett till jobb fast på hemma plan, här ute i skogen, inte ofta man får jobb här. 

Så vackert

Mitt lilla snömonster