Men se där ja...

...då har man parkerat i soffan och funderar på vad man ska göra i helgen. Förutom att jag ska aktivera hästarna nu när man hittar lite grusfläckar att gå på med mina barfotahästar, det är rejält halkigt på isen som täcker större delen av gården. Bara man tar sig upp på vägen och asfalten som är framme så är det fullfart. Mina ( om man nu får kalla dom för mina) hästskötar flickor, de var upp en dag här i veckan och putsade upp de hår fällande trollen och de blev så fina, de var även ut på en liten halkig promenad med varsin häst medans jag var på jobbet.

Lite magisk känsla att lämna över eller låta två tjejer hantera våra stora hästar aldeles på egenhand, jag har ju alltid tagit hand om mina djur själv, det är sällan man har överlåtit ansvaret på någon annan. Samtidigt som jag tror att dessa jäntor tycker att det är roligt att få ha lite ansvars känsla och ta hand om ett djur utan att det finns någon äldre som håller ett vakande öga på både tvåbenta och fyrbenta, så är det nog lika nyttigt för mig att känna att jag kan lita på mina hästar och de som ska hantera dom. Måste säga att det känns som att det funkar bra just nu.

Sen grubblar jag på man skulle göra något så galet som en "kidnappning" någon dag här framöver, jag vet nämligen om en liten ettårig flicka i grannkommunen som kanske vill bli skjutsad i barnvagn på samhället. Jag tycker det låter som en bra ide, måste ju ha något att göra när man ska vara ledig ett par dar. Framför allt går jag och många med mig i väntans tider, väntar på ett sms eller samtal för nu börjar det vara dax minsan. Tids nog, bara ge sig tilltåls.

SAIK/LULEÅ HOCKEY.... går inte att missa denna informationen om än man är ointresserad ty den finns överallt, varannat inläg på facebook är hockey, må bäste lag vinna får jag säga. Nu vidare till mitt soffläge för resten av kvällen.

Får se...

... när man ska sätta sig här då och skriva lite funderingar, var ju ett tag sen sist. Just nu ska jag ta resterna av min spänningshuvudvärk som inte försvan trots panodil och spikmatta under natten, ja vi ska heltenkelt åka på jobbet. Varje gång denna jävla värk kommer får jag dras med den i ett dygn, helt slut i skallen, tur man inte är mattematiker eller liknande till yrket.

Månen

Jag fångade månen ikväll, strax ovan trädtopparna. Så pass bra ändå med tanke på min lilla kamera.

Går i vågor

Ibland blir det allt lite ensamt här på torpet trots att jag har alla djuren och trevliga flickor från grannbyn som kommer upp och härjar med mina hästar, ja dom håller minssan igång Tant Greta, jätte roligt är det att ha sällskap och hästarna njuter. Men just nu saknar jag min andra hälft, tur man kan lägga tankarna på jobbet så går tiden lite fortare.

Meritlistan

Då kan man lägga ytterligare ett år på min meritlista och konstigt nog så känns det riktigt bra. Åren blir bara bättre och bättre eller ska man tolka det som att minnet blir sämre och sämre eller har man laggt till med en sellektiv sortering av saker och ting och lever dagen som den kommer. Nåja helt enkelt ett skönt liv med andra ord.

Välsignade morgon

Bara vänja sig och gilla detta med tidiga mornar på sina lediga dagar. Nåja kl 5 blev det idag så en timmes sovmorgon blev det, undrar om man kan starta en tvättmaskin eller om man väcker folk och fä som snarkar så gott.

Idag blir det hästar, besök och hembakta semlor för hela slanten, måste iväg och handla grädde och mandelmassa, bullarna knådade jag ihop igårkväll efter jobbet.

Borde även sätta mina pelargoner i ny jord, en av mina två hängpelargoner ser ut att ha klarat vintern i stallet så även mina rosenknoppar. Ska filosofera på saken ett tag.

Kram till er alla nyvakna.

Tittut.

Published with Blogger-droid v1.6.7

En bild

Man behöver nästan inte skriva något mera. Bara känslan i bilden talar om den glädje man som hästtokig tonårstjej kände när man en vacker dag var ute och härjade med diverse övningar på de hästar man hade tjattat till sig, och tur var väl att man är uppvuxen på en bondgård där det fanns gott om utrymme att härja på.

Fast dessa tjejer på bilden har betydligt mera vikt och muskelmassa under sina späda kroppar än vad min mor skulle ha tillåtit mig och mina syskon ha i den åldern, och ändå hanterar dessa tjejer våra hästar som om de inte vore större än ponnysar. Efter att bilden tagits satte de av i lätt trav som om de aldrig gjort annat i sitt liv, de provade även andra hästen och sen for vi alla ut i djupsnön, Jag och en av tjejerna på Vedell och den andra på Blakkken. Så takterna sitter kvar i den nu mera titulerade torparfru som även provade lite pippilångstrumps akrobatik uppe på ryggen bara för att kolla hur väldreserade dom egentligen är, det fick en av tjejerna till iden att stå där uppe på Blakkens stabila rygg. Och vist gick allt bra, sedan skjutsade jag hem två glada tjejer, sista dagen på deras sportlov.

Grymt bra....

...och trevlig dag har jag haft idag, trots att man vaknar före fan (02:30), en dag som man ska ha sovmorgon på egentligen. Jag har hållt igång hela dagen, tvätat, burit ved, hunnit till luleå och runt via norrfjärden för att surra häst, gammla timmerhus uppförda på tidigt 1900-tal och annat löst svammel. Så nu ska jag väl ändå få sova tills det är dax att vakna till den "ljuva" musiken av telefonens alarm där strax före 4 i morgon, nog alltid är det skönt att kliva upp och få nånting gjort när man har jobbardag men idag var jag på lagomt bra humör att vakna mitt i natten, måste vara vårens antågande och fåglars gryningsdrill kan även tolkas som den eländiga hackspetten som inte gerupp sina försök att ta sig genom plankorna lika tjocka som tegelstenar jag spikade upp på de hål den tidigare har hackat upp på vårat hus. Jag vet att dom är fridlysta och har geleliknande skalle men kan dom inte bara få hjärnblödning av allt hackande nång gång. Plåtfasad är väl det enda rätta, men hur snyggt är det på en skala. Nä då panelen ska bytas får jag väl sitta på en pinne och vakta mitt torp som den skata jag kan vara ibland.

Tjingeling

Agnes önskar...

Flera dagar i rad har Agnes gått ut bakom kvigornas hus när hon följer med mig på jobbet, jag ser verkligen på hennes sätt att hoppa och springa mot dörren att jag ska släppa ut henne. Och så jag gör, varje gång har hon samma beteende, springer så fort hon kan fram till kvigorna sen saktar hon in, sänker hela ryggen och kroppen till en smygande ställning och sakta, sakta, sakta smyger hon runt hörnet på huset och där blir hon ståendes alldeles blick stilla med ena frambenet i luften. Sen vänder hon på huvudet och tittar på mig, hennes blick säger- Kom matte, kom försiktigt, försiktigt matte så du inte skrämmer dom. Går jag inte fram så kan hon stå där jättelänge och titta, gör inget annat hon bara tittar. Fast jag är ju så nyfiken och givet vis hur försiktig jag än är så skrämmer jag ju de små liven hon ser på, men idag fick jag dom på bild för jag hämtade telefonen/kameran innan jag smög fram till hunden.

Vist är de söta de små rådjuren 5-6 st är dom och Agnes önskar sig vist en till hennes tvåårsdag, att ha hemma på gården, men hon får nog nöja sig med några får i framtiden, skulle vara roligt att se hur hon beter sig bland får!

Ja hon e rolig denna hund.