torsdag 28 april 2011

Till Eder...

... mina trogna läsare, tackar så mycket för att ni tittar in, och tack till er alla som lämnar fina ord efter er.

Här har vi full fart mot sommaren gården är krattad, hästarna är snart redo för beachen 2011 och hårfällningen har börjat avta.
Jag har just suttit med en webborder inför jobbet på måndag men det gick inge vidare för malmö har fel på min beställnings sida så jag får ta det i morgon.

Denna vecka har jag haft en superduktig praktikan med mig på jobbet och jag hoppas jag har skött mig föredömligt som handledare i yrket djurskötare. Dessutom roligt med lite sällskap då jag för det mesta annars jobbar själv.

I kväll har jag fått det bekräftat via tv att det gammla är inne, vi har nu bott i detta hus i 6 år. Och ett gammalt hus från 1920 vad vore det utan vedspis att laga mat på. Vill bara säga...- Hejja Jamie Oliver för att du också tar dina grytor och lägger dem på en varm glödbädd i köket.

Kvällens middags sällskap hos hästarna synes på bilden.

fredag 22 april 2011

onsdag 13 april 2011

Så...

... mycket vackert det finns när man går på möbelafärer och tittar. Oj vad man vill handla, det började med att vi behövde ett vardagsrumsbord med lite förvaring, och det slutade med att vi tittade på köksbord och stolar till skänkar och tvbänkar. Vist hittar man grejer man tror att man behöver och det där och det där, tills man börjar summera och tänka efter, och tänker lite till så gör man nog slugast i att inte öppna börsen förän man tagit en rejäl funderare till och det blev inte ens ett vardagsrummsbord som vi igentligen skulle ha.

Så här sitter jag och drömmer ett tag till om inrednings detaljer.

måndag 11 april 2011

Mina ord....

....I kråksongen om barnlöshet.

Oj vad jag har funderat, läst och funderat och läst igen genom åren. Det finns så mycket på internet så man storknar, "vi" är några tjejer som följts åt via bloggar och andra socialamedier. Vi har/hade samma mål en gång i tiden, vissa sprang raka vägen över linjen medans andra fick springa om flera gånger och springer fortfarande och många av oss har rejäl motvind. Det finns så många av "oss" barnlösa.


Gemensamt för alla är att vi tar det oerhört hårt, inte nog med beskedet som känns som en spark i magen som man inte reser sig i från på flera år. Utan sen ska man ha en kamp med sammhällets orättvisor här i landet där det inte klassas som en sjukdom, många jämför med alkoholism, jag skulle vilja säga att alla har ett val men den som inte kan få biolgiska barn har inget val, medan den som dricker alkohol varje dag, gör ett val. Vem är sjuk?


Jag blir heligt förbannad när jag läser innlägg som denna länk här nere. För jag har varit där, tänkt samma tankar, jag har kämpat för samma sak och fått smaka på orättvisorna.

http://kix.bloggplatsen.se/2011/04/03/5022199-pastaende-att-vara-ofrivilligt-barnlos-i-norrland-ar-en-klassfraga/#kommentarer


Fast det är inte bara vi barnlösa som har orättvisor, ja herrejestanens, storebror sverige har många orättvisor, jag har nog blivit, om man ska åter relatera till länken ovan där det skrivs att norrland behöver befolkas och JA... varför inte göra det med biologiska barn av föräldrar som vill bo här.


Jag har nog blivit lite avvaktande, jag har tagit ett steg bak, man kan nog säga att jag har rest taggarna utåt, jag har slutat ro mot strömmen och flyter med. Vist vi kanske inte kämpade lika hårt som många andra vi tog ett färskt IVF och ett fryset försök som var gratis av landstinget, tanken var väl att fortsätta men det blev aldrig av riktigt. Sen har det diskuterats spermiedonation och adoption men jag är av den meningen att man skaffar barn med den man lever med så där är det stopp, då lever jag hellre utan. Jag kan skaffa djur i stället.


Men det har tagit många år att komma hit, jag började med svara rakt på sak när vi fick frågan om barn?... Vi kan inte få barn! OCH det är så himmelens befriande att man inte tror det är sant, att se nästan vilt främmande människor bli ställda, de vet inte vad de ska säga efter ett sådant svar och vissa blir nyfikna och vill veta mer, det är en skön känsla att få respons och att det finns en viss nyfikenhet i ämnet. Andra sköna människor drar till med ett skämt som att -Köp en hund istället, fast de vet att vi har massa djur redan.


Tillbaks till norrland... min aviga sida har blivit ego... så det är inte mitt bekymmer om norrland avbefolkas, vilket jag inte tror kommer hända i alla fall, men opponera att så är fallet allt ska ändå centraliceras. Vet ni vad det innebär för mitt ego, JO att jag får större yta att vara på för jag vill bo i skogen där ingen annan är, eller nu ska jag inte vara riktigt så hård, de som trivs här ute i skogen får ju vara här för då är vi av samma skrot och korn, lika sinnade med andra ord.


Vet inte riktigt vad jag ville få fram av detta men det är tankar som malt på i min hjärna i flera år nu... och vad har man en blogg till om inte skriva en massa oförstående osammanhängade smörja. Hoppas någon hängde med i svängarna och blev lite slugare. Jag har kastat yterligare en sten från mina axlar med insikten att barn är inte allt här i livet. Man måste våga leva också och det ska vi göra.


/Tant Greta

Perfekt


Städat fram våren på våran altan. Dricker en kaffe i solen, varma 25 grader med en lätt sval bris från alla snöhögar. Kan inte bli bättre.

Kaffe med dopp finnes för den som passerar här ute i skogen.
Published with Blogger-droid v1.6.7

Höskulle

Må jag se väldigt god ut när jag mössan tar av på jobbet, för var och varannan ko tycker jag borde stylas lite, kanske till det bättre enligt deras tycke eller så misstar de min kallufs för en välsmakande hötapp. Ibland är jag snabb nog att mota deras långa sträva tunga, men vissa har tvecklat en taktik när jag inte ser och drar en tes av mitt hår genom en salivfylld gom, och jag som funderade varför jag har så tunnt hår. Höskalle.

lördag 9 april 2011

Våren har kommit


Jag hittade bilder tagna de sista dagarna i mars detta år, himmlen var verkligen på sitt bästa humör dessa dagar. Övre bilden går solen ner bakom Nattberget och den andra bilden är utanför Vistträsk.


Än finns det många dagar kvar i april för det har inte varit så mycket aprilväder att tala om, jag tror att skoterföret till påsk sommer att vara bortblåst med denna fina april. Snön har tinat bra och det är bra före för hästarna överallt i skogen vi rider precis dit vi vill och det är jätte skönt.


Svanarna har vi sett flyga här över oss för några dagar sedan och hönsen har vårkännslor i stallet, en höna ruvar på sju små ägg så jag går och väntar på att få bli "hönsmamma" här om några veckor. De värper och värper men jag har märkt dom äggen som jag tycker hon ska ha och sen plockar jag bort dom övriga så det inte blir för många att ligga på. Hon, hönan, är väldigt gullig, jag sitter och pratar med henne en stund och hon lutar huvudet lite snett för att se på mig med ett öga i taget, innan jag lyfter henne för att kolla äggen. Lägger tillbaka henne och ger hon lite mat att picka i sig, för hon lämmnar nog inte ens boet för att äta tror jag. I början hackade hon på mig men nu knorrar hon bara lite när jag kollar läget.


Även det mänskliga släktet har nedkommit med ett flickebarn här i början på april, men lilla familjen får bo in sig lite med den lilla innan vi våldgästar.

Sådan tur vi ändå har att få vara med andras små barn för ty den kartan vi fick, var svår att läsa så vi kastade den, och sen börjar man nog vara för gammal.


Sen går funderingarna till får eller lamm, tänk om man skulle skaffa sig får. Har läst lite på internet och fastnade för en bild med svarta, vita och bruna får på samma bild av rasen finullsfår. Och jag fick dendär kännslan av "kärlek" ungefär som när jag läste anonsen på Blakken för 7 år sedan, och han står i min hage än och de ska båda stå kvar så länge de lever. Jag är inte den människan som skaffar för att prova om det funkar, de djur jag tar mig an kommer för att stanna tills döden skiljer oss åt. Om man nu får uttrycka sig så.


Jag och en hög med håriga djur tar natt nu, vi saknar husse som på fjälltur är, men han får passa på medans föret bär för skoterturer, sen är det bara garagera för här har vi vattensamlingar på hela gräsmattan så det är stövlar på.


Tjingeling.





måndag 4 april 2011

Tillägg till förra inlägg

Det hänger barnbilder på en vägg här i torpet, och det går jätte bra för deras ögon ger glädje så det känns jätte bra. Passa på att tacka än en gång för de fina bilderna på våran guddotter och min systerson.

Vad har jag tagit mig an.

Oja många gånger har jag funderat, om än jag inte utalat det högt. Det är ingen konst att ha visioner och ideer. Det svåra är att genomföra dem annat än i tanken även om det innebär att jag måste övervinna vissa fobier jag har, jo ni hörde rätt även jag har fobier liksom att vissa är rädd för spindlar osv. Det började med en liten liten tanke och hipps vipps hokus pokus hade jag fyra skinn liggandes i salt. Jag har nog alltid trånat efter dessa fällar av olika djur som sålts på marknader, men tyckt att pengarna bör läggas på annat. Genomförde lite studier på internet och kom fram till att hjärna är bra att garva med, jaha, tänkt och gjort, fårskallar är det ju ingen som tar reda på vid slakt ändå men man känner sig lite som en asgam. Det jag inte tänkte på då var att jag ska klyva skallen för att få ut hjärnan, det är här min fobi kommer in. Man tänker ju på de lyckliga fåret med den lilla smala söta nosen och den breda pannan där de konvexa lätt vaksamma men nyfikna ögonen sitter. Behöver kanske inte nämna det men jag har svårt att klara av "döda" ögon, dvs allt som föreställer ögon, målade ögon, afischer och tavlor på väggar. Just därför finns inget sådant i mitt hem. Men som tur var blundade nästan alla skallarna och sen kanske man inte ska gå för djupt in i hur jag gick tillväga, men jag fick tag på hjärnorna. Jag måste tillägga att jag blir alltid berörd när ett djur får sätta livet till eller när man hanterar det döda djuret, man blir liksom sentimental. Det är en sak att tala om det, än när man verkligen ska genom föra det.

lördag 2 april 2011

Onödig last

Varje människa har nog olika onödiga laster, som tex jag hade en fas i livet då jag kunde köpa stearinljus som jag tyckte var vackra för att de sedan skulle stå där och briljera på hyllan i all sin sköns glans. Men en dag blev det stopp på inköppen tills jag började använda de jag redan hade för det blev lite fullt och vist är det mysigare att bränna upp dom och sen köpa nya än när de bara ligger och samlar damm. Nu är det ju inte så att det är lyxfällan varning utan jag skulle tro att det var normalt handlande men att jag inte fjuttade eld på dom i samma utsträckning. Nu tycker jag det är fint med filtar och kuddar och har en "uppsjö" (enligt maken, jag må ha en annan uppfattning) samma sak gäller där, det ska nötas kastas sen blir det en ny, men det ger ju hemtrevnad och myskännsla. Så till saken att jag dras till dessa ställen på butiker med kuddar och filtar om än jag inte ska ha någon, men har nu kommit på att dom går ju att ge bort som present eller tackgåva, maken blev inte ens förvånad när jag berättade om mitt tilltag, men ibland kan jag inte motstå mina impulls ideer om än de som korsar min väg just då är eller inte är i behov av en filt eller kudde, förmodar jag att det är tanken som räknas.

fredag 1 april 2011

En liten varning

Om hur det ser ut här hemma i köket, till mannen i hushållet. Här får mina pelargoner stå i väntan på fönsterbrädor.... Fast allt hänger nog på mig i slutändan i alla fall. För det är jag som ska måla taket och de ej inhandlade listerna sen blir det fönsterbrädor.

Aaa där har vi vad jag ska göra nu, förbereda inför målning så inte allt blir vitt.

Tjillevippen.
Published with Blogger-droid v1.6.7