Här ska firas....

... att min förkylning har gett med sig, denna vecka har kroppen börjat känna sig energisk. Trots att jag sovit lite halvtaskigt om nätterna, månne det kanske vara för att jag har hela sängen för mig själv eller att jag stundtals delar den med en snarkande hund i ryggläge på husses sida. Eller ska man tro på förklaringen jag hörde på radion om att FULL MÅNEN har stört sömnen för mig, jag kanske skulle ha sprungit upp på berget och ylat, så hade jag nog sommnat sen. Jag fortsätter skylla på månen för att jag dragits med spänningshuvudvärk i går, somnade natten som var på spikmattan. Den nästan följde med då jag vaknade till för att ta bort den, och alla som provat somna på en sådan vet ju hur det känns, men idag har spänningarna släppt.

Annars snöar det till och från, kylan håller i sig, just nu är det -12 för engångsskull men man har vant sig vid -20 och neråt på celcius skalan. Här en dag vägrade min lilla lilla bil att starta trots motorvärmare, det skulle jag också ha gjort vid -33 om man inte var tvungen att jobba, den dagen var det -36 i vistträsk. Och vi startade bilen med starthjälpen på batteriladdaren, det blev ett batteri byte och nu startar den lilla röda bilen bra igen.

Nåja lite nyttigt men tråkigt, här ska fyllas diskmaskin, en av kvinnans bästa vän i köket.

Kläder

Julen har åkt ut och gardiner i gammalstil av linneväv och spets med broderier har tagit sin plats i köket, till det har jag varit lite mer vågat med färgade skira längder i korallblått. Kändes lite udda först men man vänjer sig, helt klart liten färgklick i mörkret och man blir glad.

Något så sällsynt som att handla kläder och dessutom till Maken har hänt idag, jag menar inte att han går utan kläder, utan det jag försöker beskriva är att vi har inte varit på de butiker där man handlar kläder som man kan fylla fickorna med tummstockar, skiftnycklar, jängstänger och släggor utan den andra kategorien av butiker som min Man helst inte besöker om han inte måste. Vist är han stilig i arbetskläder men oj sicken karl som gömmer sig bakom dammiga brallor med knäskydd jag har.

Tjilevippen

Hej hallå

Ett nytt år och nya tag.

Just idag försöker jag vila bort min förkylning som jag haft sen 5 veckor tillbaka och vill den inte ge sig så blir det nog en kur med pencilin. Fast i oför sig är det nog inte så konstigt att den håller sig kvar för det har varit ett händelserikt slut på det förra året. Jag kan spalta upp utan att gå på djupet för det orkar jag inte.

Förutom att det har varit mycket att tänka på med jobb och alla blommor som skulle beställas inför jul och nyårshelgen så har svärfar stilla somnat in och lämnat jordelivet.
Min LandRover har havererat, hjullagret skar när vi var på väg till piteå.
Vi hittar en bil i Stockholm åker dit och åker hem utan den bilen då alla varningslamporna som har med bromsarna lyser.
Gubben provar att lossa och byta hjullager samma natt vi kommer hem från stockholm utan större framgång då det sitter så hårt fast.
Jag sommnar och kör i dike med våran enda fungerande bil på morgonkvisten nyårsafton, vi sover några timmar hos svärmora min. Får låna oss en bil för att åka hem och titta till djuren och jag snippar in på blommster jobbet och ställer i ordning som snabbast. Ner till piteå igen och får upp bilen ur diket med en hjullastare, framdäcket på bilen har krängt av, skruvas lös av maken medans traktorn lyfft upp bilen.

Vi anländer senare än beräknat till våran husvagn där nyårs firandet med mat och raketer är planerat . Jag totalt slut men vi lever. Som ett brev på posten blev jag än mer förkyld av detta med få timmar sömn och fullfart.

Till slut finner maken en bil i luleå och vi slår till, för det går inte att ha bara en bil för oss. Vi har skaffat oss en litten liten ford fiesta miljödiesel bil. Ni vet en såndär liten sak som man klär på sig och blir rädd när man möter en långtradare för man känner sig så liten på vägen. En såndär liten bil som vallar mellan plogkarmarna som i ett flipperspel om olyckan skulle vara framme.
Men billig i drift må jag säga.

Nu dax för lunch.
Tjingeling.