Man kommer väll alltid förr eller senare tillbaka. Jag kan inte allt, jag är inte bäst eller klokast. Men jag har en röst och definitivt en åsikt, jag har inte alltid rätt men jag får faktiskt tycka, tänka och uttrycka mig. Mitt JAG går kanske inte hem hos vissa och det gör ingenting.Ibland vill man bara dra ett sträck och jag har gjort det, det som varit har varit, inget går att ändra, en del av livet helt enkelt både bra och dålig. Framför allt Jag vill.
söndag 31 oktober 2010
Lite sömn, minsan.
OM bara alarmtiden hade ställt om sig till vintertid också hade det varit bra, nu blev jag ju väckt vid 3 i morse (vintertid), å precis efter larmet så ringde min snyggare andra hälft som varit ute och spökat på sin chefs bekostnad, en lite lätt glad i hatten men trött man. Känner mig lite lätt stolt över att han är MIN minsan, trots det tidiga samtalet.
Dock är det inte alltid lika trevligt att komma på jobbet, när man möts av döfödd kalv och väldigt trött och sliten förstakalvare (kvigko). Ibland kan man känna att det vore mindre känslosamt med ett meningslösare arbete som att sitta halvsovandes nere på polarbröd och titta på kakorna som rullar förbi, men vad får man för glädje av det. Men som man vet om kan allt hända men man blir ändå upprörd och frustrerad, fan varför, känslan att man kunde ju ha sovit på jobbet om man vetat att det skulle bli så här, men man kanske ändå aldrig skulle kunnat göra något, det som sker sker ju. 30 liter ljummet vatten fick jag ge kossan i hink där hon låg efter denna pärs som det måste ha varit och efter några timmar piggnde hon till minsan. Alltid lika roligt när man ser återhämtandet, inga pengar eller tråkiga jobb kan jämföra sig med det. Och hunden våran tyckte det var väldigt konstigt att kalven inte rörde på sig, gick ut dit jag dragit den flera gånger och kollade, nosade lite, konstigt tyckte hon det var. Men så är det, Herren ger och herren tar. Haha nu fick jag till det minsam.
Mycket minsan blev det i dag minsan.
lördag 30 oktober 2010
Vinter tid
En tanke slog mig idag, jag har tillbringat dygnet runt tillsammans med våran hund hela veckan, hon följer mig överallt till och med in i dushen. Hur många föräldrar lägger ner så mycket tid på sina barn eller sina husdjur. Vist allt har sina för och nackdelar och det blir lite ledigt när jag lämnar över vallandet till husse i huset.
Nä filmen börjar om sen sängen.
fredag 29 oktober 2010
03:30
Titeln på inlägget syftar på den tid jag har ställt min förskräckligt nya rignsigna på min förskräckligt stora nya androidmobil som jag fick tillbaka från maken i helgen. Jag valde en förskräckligt skränande låt så man har inget val än att vakna, sen blir man automatiskt klar i knoppen bara av att det är så invecklat att stänga av fanskapet. Förut på min gamla lilla eriksson ( förr i tiden skulle en telefon vara liiiiten) letade man rätt på knapen tillock med i sömnen och tryckte, nu ska man fingra på en blank skärm och man vet varken vad som är upp eller ner på fanskapet, därför hinner man bli förbannad redan innan man vaknat och då är det omöjligt att försova sig eller snoza, för man vill verkligen inte har samma upplevelse flera gånger den tiden på dygnet. Jo till avstängningen,,,, nu ska man hitta en dutt en färgad prick på skärmen, så det gäller att man ställt in skärpan och gnuggat ur sömnen från ögonen innan man hittar dutten och den ska man inte trycka på ( som jag självklart gjorde de första gångerna mer eller mindre i paniken för att få tyst på skapelsen ) utan man ska föra den i sidledes rakt över skärmen. Måste erkänna en sak nu... JAG ÄR EN SNOZARE.... fast jag kan titulera mig som JAG VAR EN SNOZARE. Med ett tack till mitt nya uppvaknande varje morgon så är jag inte det längre, utan jag vaknar på en gång nu.
Jag är inte bara klarvaken utan även nyvakenmobilingenjör vid den tiden på morgon medans andra ligger och gottar sig på sina kuddar i värmen under täcket. Nä jag är inte alls avensjuk för jag har ju kossorna att gå till och vad kan vara bättre än att sätta sig vid en varm ko, luta pannan mot deras stor mage/ljumske och torka av juvret innan mjölkningen, underbart. Sen går en ko i väntans tider, ut ska en kalv men den tycker det är skönare där inne i den enormt stora magen som kossan har.
Ska nog mickra lite "hemmasvängd" pizza nu.
lördag 23 oktober 2010
söndag 17 oktober 2010
Fy fan vad skönt....
Helt så där spontant en dag tänkte jag på jobbet att nu ska jag minsan lyfta upp de två sista takstolarna men först skulle de rensas från dålig panel, renoveras i fackverket, kapas av och byggas om så de liknar de andra 14 som redan sitter på plats.
I bland sker tanke och handling på samma gång, såå på vägen hem i onsdags körde jag förbi i grannbyn och hörde med en karl där om han ville låna mig en hand. För att själv lyfta upp en takstol med spännvidd 9,5 meter på 4 meters höjd hade jag inte tänkt bängla med.
Upp kom dom på några timmar med hjälp av traktorn och lite andra verktyg som jag fick leta fram i den organiserade oredan här ute, ibland ligger inte sakerna där man lagt dom helt enkelt.
Sen att hålla allt lite hemligt tills mannen i huset kommer hem från jobbet var lite svårt , men jag försa mig inte som tur var. Och i morse ställde jag mig och förde handen över gårdsplanen och frågade.
Jag - Nå vad tycker du?
Lars -Om vad!
Jag -Om de två sista takstolarna!
Lars - Fy fan vad skönt.
Och där efter föjlde en redovisning om hur jag hade tänkt och gjort och vad han får göra själv, vad som inte är gjort.
Tur att det blev bra, för nog har jag allt varit lite nojig.
lördag 16 oktober 2010
Ledig Lördag
Vädret har varit kanon fint, så inte kunde man låta bli att vara ute. Dax att ta in torkvindan nu när minusgraderna frystorkar tvätten, allvarligt talat det var ett tag sedan jag slutade hänga ut tvätten och cyklarna fick sin sista sväng i snön, sen bar jag upp dem på höloftet som får agera föråd.
Städat lite allmänt både inne och ute, sen var det ju detta med hönsen och snön, de sprang inte lika glatt fram till dörren när jag kom i morse de gick snarare åt andra hållet, min kackeldressyr funkar nog inte, men de kan lika gärna hålla sig inne i värmen.
Nu fortsätter mitt slöande för omväxling skull.
fredag 15 oktober 2010
Ja men vist....
De har kacklat i flera dagar nu och rusat till dörren, så i dag fick de gå ut. Jag vet inte men något sa mig att det inte var lika roligt att vara ute idag för de tvär stannade i dörr öppningen och funderade lite på vad de skulle göra med all snö. Beslutet blev att de gick in igen. Så känsliga dom är, jag ska minsan härda dom, får se om de är lika ihärdiga i morgon om att gå ut, då kanske vi tar en längre tur så kanske de kommer underfund med att de kan gräva sig ner till gräset och rulla i snön som de rullar i sanden.
Kanske man till och med hinner ta något kort.
torsdag 14 oktober 2010
lördag 9 oktober 2010
Bloggat via mobben
Här kommer en film som min gubbe filmade med mobilen som jag köpte till honom *=p*
Hästar, motorsåg och traktor
måndag 4 oktober 2010
Denna dag
söndag 3 oktober 2010
Award
Inte väntat men så ska det väl vara, trots att min energi inte har legat på att författa några värsting inlägg på senaste tiden.
Men här kommer ju då 7 saker man ska förtälla om sig själv i och med detta.
1- Jag har senskräck eller svårt att våga ta till orda i stora folksamlingar, men jobbar på det och vist har det blivit mycket bättre med åren.
2-Jag älskar tidiga mornar, och att måsta stiga upp nu på hösten innan ens gryningens strålar tittar fram, frukost med tända ljust....mmmmm.... det är grejer det.
3- Jag städar och tvättar jätte gärna själv, det slipper min kära make.
4-Min dåliga vana är att jag sällan....hm ja ALDRIG bäddar sängen om än jag tycker det är jätte snyggt när man har gjort det.
5- En till dålig vana är att jag rapar vid matbordet, jag verkligen, verkligen försöker skärpa mig för min makes skull, åtminstone då vi är ute och äter. Ja menar hemma är det inga smygisar direkt utan jag upplevs nog av maken som en brölande älgtjur vid parningsleken.
6- Många frågar om det inte blir ensamt och långtråkigt att bo mitt i skogen med en make som ligger borta på jobb veckovis. Vist saknar jag hans sälskap men jag känner mig inte ensam då jag har alla djuren här ute. Men jag har inte så stort behov av att vara bland anat folk, jag sitter hemskt gärna här och tittar på de gula bladen som faller osv osv. Över lycklig då någon vilsen lite människa lyckas förvilla sin kompas med ett besök här ute hos oss på torpet, annars så åker jag själv och ärar någon med mitt våldgästande anlete för att surra av sig emellen åt.
7- den sjunde. Funderar starkt på att bli familjehem till vilsna små själar där ute i våran omgivning. Många skulle behöva ett lugn i vardagen, att landa och få ur sig sin frustration eller orolighet, blyghet med något kreativt - aktivt.
Felskapt
Sen har det hänt en hel del här på torpet, å ja om ni nu inte trode på att jag verkligen nackade tuppen ( fick höra att det lät overkligt) så hade jag fram kameran vid tillfället, men det är inget man gör bara för att det är roligt liksom. Har bara inte haft vidare känsla för att vara bloggaktiv på ett tag, men det kanske kommer en bild så småningom.