När man kan känna/förutspå att kvigan/kossan kalvar innom det närmsta dyggnet och man möts på morgonen av den sötaste som sover skönt brevid sin mor. Väldigt rymmningsbenägen kom lillkvigan spankulerandes ut genom boxen medans jag mjölkade alla andra kossor på jobbet.
Lite som ett lotteri men för det mesta har mitt djuröga rätt att jag kan se och känna när det börjar vara dax även med denna som var beräknad till den 1 nov egentligen.
Annars har livet på torpet varit lungt snorande och hostande, man äter sover och jobbar i tvåskift varje dygn för att orka. Jag har fått mig en till gård att jobba på, den har robbotmjölknin och lite fler kor. Spännande med nya grejer.
Nu vila och sen snora vidare. Denna eviga förkylning.
Lugna puckar.
Published with Blogger-droid v2.0.9
1 kommentar:
Men så gullat! :D
Skicka en kommentar