Valt bort barn....hjälpa barn?

Blyga barn...ensam barn...stojiga barn....vilda barn....ja alla vi har varit där i någon form, eller alla former.

Ibland är det bra att backa tillbaka lite för att se hur vägen rätar ut sig framför en, eller om man vill kalla det för en röd tråd. Man plockar upp pusselbitar längs vägen för att bygga sin tavla. Det är dom små bitarna man kommerihåg, resten ligger i glömska.

Vi får ju inga barn och idag känns mitt beslut att välja bort barn, riktigt bra, vi fick välja,, sen att jag som människa inte känner för att "spela" bort 10-100 tusentals kronor på "nit lotter", utan investera/prioritera i roliga leksaker som morotcyklar och hästtransporter är ett annat val. Livet är ju så mycket mer än barn, och livet ska ju levas.

Nu är det ju inte så att jag inte tycker om barn, utan vist är de härliga i alla deras lek åldrar, trost åldrar, växt åldrar och trött åldrar och allt vad de nu heter. Jag har ett till resonemang om att barn får man, därför går jag inte och betalar för barn, jag går inte och köper ett, två eller fyra barn, för det heter ju att man får barn och får man inte det så är jag utan, thats it.

Det finns en sak som hjärtat klappar lite extra för och som legat i bakhuvudet de senaste 8-10 åren, alla dessa barn/ungdomar med "behov", de som behöver en stabil grund i tillvaron. Nån som bromsar när det spårar, är glad när det går bra, ger en hand när de faller, förmanar och predikar mm. Undrar om det kan vara något.

Mitt hem min grund min trygghet, behöver inte bara vara ett ställe utan det kan också sitta i hjärtat.

Så gammal och klok jag låter. Att hanskas med djur kan ju inte vara så långt ifrån att uppfostra människobarn.