onsdag 19 september 2012

Våra pojkar.

Nu är det höst så då har understället kommit fram, idag har det varit häst för hela slanten hela dagen, de är ju så underbart fina djur.



Här står de lurvig tu och väntar ivrigt.



Så mysigt att få gå å plaska lite



Tyckte även han som gick där bakom



Detta är andra gången Vedell får gå bakom vagnen, helgen som var lade husse sin hand om tömmarna och dresserade lillgrabben medans jag körde Blakken och flakvagnen med hund en vuxen och två barn som last. Idag var jag helt själv att sela och spännaför men se de är så fina mina lurviga hästar så det gick bra.


Solen kikade fram mellan molnen och hösten är så vacker.



Jag har även Vedell selad för att han ska förstå att det innebär arbete, att selen inebär en uppgift som ska utföras även om han just nu inte drar på något, men man ser att han skärper sig och gör sitt bästa.







Eftersom Vedell nu har gjort stora framsteg denna höst med draglinor och svängel, tog vi nästa steg idag när vi alla var på så bra humör efter svängen i skogen. Jag drog fram ett par redan demolerade gammla träskaklar, och med samma possitiva sinnesstämning spände jag för honom och vi tog de första metrarna med hårda skaklar idag. Det var inge bekymmer, poletten har trillat ner, han frustar inte, han slår inte, han är endast lite frågande men avvaktar, så där när vi var på topp spände jag lös en riktigt nöjd häst. Man kan rent känna hur nöjd och glad han är att han verkligen klarade detta som har varit så svårt tidigare, så läskigt, att nästan ett ton häst är rädd för att släpa på pinnar. Att han har fått förtroende för den lilla människan, att vi inget ont honom vill med detta att dra på saker.

Älskar mina djur om än de bitvis är jobbiga.


Published with Blogger-droid v2.0.8

1 kommentar:

Erika sa...

Pojkarna är ju bara såååå fina! Jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag ser bilder på dem i din blogg.... Vackra, kloka djur! :)