söndag 11 november 2012

Om man inte syns, finns man inte? I skolan

Hur många barn/ungdommar har inte kännt det så?

Om jag gör mig osynlig behöver jag inte känna mig konstig eller utanför för jag finns ju inte. Men det konstiga var att man alltid fans där, man var den där sista som blev vald i lagen, man var den som inte blev lucia och förmodligen var det lika bra för syns man inte finns man inte, och en lucia ska ju synas.

Man höll sig undan, i högstadiet höll jag mig till kompisar i paralellklassen, men att byta klass var inte på tal, då blev det ju en bekräftelse på att de hade rätt, så jag blev kvar.
Tills en dag i årskurs nio, vad var det som utlöste detta vet jag inte men tydligen syntes jag mer, att ta miste på mig och en soptunna var liksom droppen, att grabben i samma klass spotta tuggumi i håret som fick klippas bort av mina vänner.
När någon sitter och spottar tuggat papper mot mig på mattelektionerna. Det utlöste ett bubblande vrede inombords, som att dra ner en svart gardin, när jag satt där i koridoren med tårar går mina handlingar på automatik, bara för att en grabb i klassen går förbi och ser på mig, jag liksom bara känner att han är en av dom som tuggat papper, reser mig upp, greppar och skakar, blir rädd för min egen styrka och släpper.
Då startades en proces bland lärare och jag återgick till att inte synas i lugnet, det blev samtal med berörda och reglering av grabben, och jag drog ner ridån och lämnade allt bakom.

Men man glömmer aldrig, att gå skola är ju viktigt, om än man längtar hem innan man åkt dit, i mitt hem hade jag de bästa vänner, djuren.

Livet skapar dina förutsättningar och gymnasietiden var bland det bättre jag upplevt, skolansvärld kan vara så olika.

Vi släpar alla på vårat livsbagage med alla våra val, var stolt över det ni har. För det man upplevt präglar stigen man väljer att gå.

Kanske kommer mer om min stig, jag har fragment i min ordbank som kanske leder till något bra, bland prioriteringar och val.

1 kommentar:

Erika sa...

Fy.... Jag ryser när jag läser om din skoltid. Så där ska det inte få vara! Jag blir så jäkla förbannad när jag hör att det är du som fick straff, inte den/de som verkligen förtjänade det. :/

KRAM