fredag 4 januari 2013

När livet rinner ur...rinner tårarna ner


Då inte en fågel sitter på sin pinne, inte ett kackel i hönsgården, ingen hackar på någon annan, alla bara sitter på golvet och tittar, väntar, väntar....

Min plan igår var att sända vidare två tuppar, men när man möts av denna sorgsna stämmning i stallet, där alla höns och tuppar bara sitter i flock runt lilla svarta och väntar...

Väntar på att äldsta hönan, argbiggan själv, hönan som hållt  alla unghöns i chak, hönsgårdens skräck, väntar på att lilla svarta som inte längre sitter på sin pinne...

Ja då har jag inget annat val än att hjälpa henne över, hon har gjort sitt nu, en höna som vinglar på sina ben och inte sitter på sin pinne har inte långt kvar. Vi tog farväl, slaget föll och när livet rinner ur rinner tårarna ner....över en höna.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tråkigt. Här hemma har det då också gråtits över hönor, sorg hör ju till en individ som kommer att saknas, spelar ingen roll vilken art den tillhört. Kram! /Marie

Anonym sa...

Väldigt vackert skrivet, dom orden beskriver tydligt vad dina djur betyder för dig.. Kram !
och även en höna förtjänar tårar...
Prärieugglan

Erika sa...

Jag skulle då också ha gråtit... Baksidan med att ha våra älskade djur omkring oss är ju att de inte stannar så länge som vi önskar. :(

Linda sa...

Jag grinar lite av att bara läsa det du skriver.
Höna, råtta, katt, häst. En vän är en vän hur den än ser ut.