03:30

Här lyser lågan med sin frånvaro och raderna blanka som självaste snön som smälter bort utanför fönstret.
Titeln på inlägget syftar på den tid jag har ställt min förskräckligt nya rignsigna på min förskräckligt stora nya androidmobil som jag fick tillbaka från maken i helgen. Jag valde en förskräckligt skränande låt så man har inget val än att vakna, sen blir man automatiskt klar i knoppen bara av att det är så invecklat att stänga av fanskapet. Förut på min gamla lilla eriksson ( förr i tiden skulle en telefon vara liiiiten) letade man rätt på knapen tillock med i sömnen och tryckte, nu ska man fingra på en blank skärm och man vet varken vad som är upp eller ner på fanskapet, därför hinner man bli förbannad redan innan man vaknat och då är det omöjligt att försova sig eller snoza, för man vill verkligen inte har samma upplevelse flera gånger den tiden på dygnet. Jo till avstängningen,,,, nu ska man hitta en dutt en färgad prick på skärmen, så det gäller att man ställt in skärpan och gnuggat ur sömnen från ögonen innan man hittar dutten och den ska man inte trycka på ( som jag självklart gjorde de första gångerna mer eller mindre i paniken för att få tyst på skapelsen ) utan man ska föra den i sidledes rakt över skärmen. Måste erkänna en sak nu... JAG ÄR EN SNOZARE.... fast jag kan titulera mig som JAG VAR EN SNOZARE. Med ett tack till mitt nya uppvaknande varje morgon så är jag inte det längre, utan jag vaknar på en gång nu.

Jag är inte bara klarvaken utan även nyvakenmobilingenjör vid den tiden på morgon medans andra ligger och gottar sig på sina kuddar i värmen under täcket. Nä jag är inte alls avensjuk för jag har ju kossorna att gå till och vad kan vara bättre än att sätta sig vid en varm ko, luta pannan mot deras stor mage/ljumske och torka av juvret innan mjölkningen, underbart. Sen går en ko i väntans tider, ut ska en kalv men den tycker det är skönare där inne i den enormt stora magen som kossan har.

Ska nog mickra lite "hemmasvängd" pizza nu.