söndag 31 oktober 2010

Lite sömn, minsan.

Natten som var blev kort, filmen jag såg slutade strax före midnatt, var lite smånojig över om klockan på telefonen skulle ställa om sig själv och jag googlade på diverse tidszoner och hamnade på wikipedia, där jag blev någorlunda klok. Sverige ligger ju i zon GMT+01:00, som alla har fått lära sig, men på sommartid heter det då på dessa nyare telefoner att vi ligger i GMT+02:00 när man har valt att tiden skall ställas om automatiskt via nätet. Altså ställs det om till normaltid +01:00 om vintern, så finurligt minsan. Nog alltid är dom smart dessa nya smartphones.
OM bara alarmtiden hade ställt om sig till vintertid också hade det varit bra, nu blev jag ju väckt vid 3 i morse (vintertid), å precis efter larmet så ringde min snyggare andra hälft som varit ute och spökat på sin chefs bekostnad, en lite lätt glad i hatten men trött man. Känner mig lite lätt stolt över att han är MIN minsan, trots det tidiga samtalet.

Dock är det inte alltid lika trevligt att komma på jobbet, när man möts av döfödd kalv och väldigt trött och sliten förstakalvare (kvigko). Ibland kan man känna att det vore mindre känslosamt med ett meningslösare arbete som att sitta halvsovandes nere på polarbröd och titta på kakorna som rullar förbi, men vad får man för glädje av det. Men som man vet om kan allt hända men man blir ändå upprörd och frustrerad, fan varför, känslan att man kunde ju ha sovit på jobbet om man vetat att det skulle bli så här, men man kanske ändå aldrig skulle kunnat göra något, det som sker sker ju. 30 liter ljummet vatten fick jag ge kossan i hink där hon låg efter denna pärs som det måste ha varit och efter några timmar piggnde hon till minsan. Alltid lika roligt när man ser återhämtandet, inga pengar eller tråkiga jobb kan jämföra sig med det. Och hunden våran tyckte det var väldigt konstigt att kalven inte rörde på sig, gick ut dit jag dragit den flera gånger och kollade, nosade lite, konstigt tyckte hon det var. Men så är det, Herren ger och herren tar. Haha nu fick jag till det minsam.

Mycket minsan blev det i dag minsan.

1 kommentar:

Anonym sa...

Huvva, en del av livet men inte roligare för det:( men du skriver bra och man känner igen sig i dina tankar ang arbetet! Kram Marie(lappurlivet)