Vad har jag tagit mig an.

Oja många gånger har jag funderat, om än jag inte utalat det högt. Det är ingen konst att ha visioner och ideer. Det svåra är att genomföra dem annat än i tanken även om det innebär att jag måste övervinna vissa fobier jag har, jo ni hörde rätt även jag har fobier liksom att vissa är rädd för spindlar osv. Det började med en liten liten tanke och hipps vipps hokus pokus hade jag fyra skinn liggandes i salt. Jag har nog alltid trånat efter dessa fällar av olika djur som sålts på marknader, men tyckt att pengarna bör läggas på annat. Genomförde lite studier på internet och kom fram till att hjärna är bra att garva med, jaha, tänkt och gjort, fårskallar är det ju ingen som tar reda på vid slakt ändå men man känner sig lite som en asgam. Det jag inte tänkte på då var att jag ska klyva skallen för att få ut hjärnan, det är här min fobi kommer in. Man tänker ju på de lyckliga fåret med den lilla smala söta nosen och den breda pannan där de konvexa lätt vaksamma men nyfikna ögonen sitter. Behöver kanske inte nämna det men jag har svårt att klara av "döda" ögon, dvs allt som föreställer ögon, målade ögon, afischer och tavlor på väggar. Just därför finns inget sådant i mitt hem. Men som tur var blundade nästan alla skallarna och sen kanske man inte ska gå för djupt in i hur jag gick tillväga, men jag fick tag på hjärnorna. Jag måste tillägga att jag blir alltid berörd när ett djur får sätta livet till eller när man hanterar det döda djuret, man blir liksom sentimental. Det är en sak att tala om det, än när man verkligen ska genom föra det.