Stor resp. liten hund

Läste ett blogginlägg HÄR som jag nu tänkte ge mina tankar kring.

Vad man har för hund spelar ingen roll, man kan inte ha en liten och en stor hund för att göra skilnad på dom, det är ju som att göra skilnad på sina egna barn, eller andras bara för att dom är olika. Nä ni... se en liten hund kräver en stor hunds uppfostran.

Stor som liten ska ha samma regler, har man flockdjur som husdjur ska dom behandlas som flockdjur sen att mäniska har kommit på vissa namn som "skeda", det förekommer inte i djurvärlden. Har man studerat eller levt med djur ett tag, eller om man har ett intresse för dom så lär man sig leva med dom på rätt sätt.

Hundar, flockdjur sover i flock, antingen nära varandra eller en bit ifrån varandra beroende på sinnelag för stunden, med olika sovställningar precis som människan, endel hundar sover bakom någon med huvudet på dennes rygg, eller den domestiserade hunden sover oftare helt på rygg precis som människan, kanske inte är så naturligt för vargen, men det förekommer nog där också när de mår som bäst och bara har det skönt.

Vi har en rottweiler, och en mer trogen hund får vi leta efter, min fostran av henne var att hon ska lysna på vad jag säger, lika så har hon ett språk som tydligt visa vad hon vill, vi har lärt oss komunisera med varandra, vist hon får vara i sängen och i soffan, lika som för katterna, annars skulle det vara orättvist. Men de, både katter och hund ska höra efter och flytta sig när vi kräver plattsen. Lika så i sängen, vi kräver vår plats så tar de den som blir kvar, duger inte den har de ju allternativ som den egna sängen eller golvet. OCh ibland föredrar de att vara själv, liksom att de ska sköta sig då de lämmnas hemma utan ledare, men det klarar en trygg hund i ett tryggt hem/ lya.

Djur som får vara med, de lär sig, de ser hur vi beter oss och lär där efter, katterna öppnar dörrar, hunden ser att vi sover med huvet på kudden, så vist kollar hon om det är bekvämt, en kudde är ju aldrig fel.

De lär sig tillochmed vilken människa de ska gå till för att få smaka en bit från bordet, min far, men de hundar vi haft går inte till någon annan, hon vet, att när vi besöker vissa hus i vilka rum de får gå och inte. Vi hummar lite varnande så går hon inte dit. Se n,i man kan träna in det mesta, hur man ska bete sig i olika miljöer och med olika människor, hon vet var hon får smaka (svärmor) och sätter sig vackert vid kylen så fort vi är där, sen är det bra. Det handlar inte om att göra hunden virrig utan om att hon ska lyssna på ägaren och fråga hur hon ska bete sig i NYA situationer, sen finns det vissa man liksom inte kan ändra på (min far) och då får man föra det bästa av den situationen. Han är ganska charmig min far i allafall.


Sålänge man har en stabil rangordning kan man få sina djur till bästa vänner.