Tack för kommentaren, kände jag ville svara lite.
"
Jag är anonym inte för att jag är feg utan för att det är ett känsligt ämne. Rekomenderar familjeliv där finns det massor med bra sidor för oss som har "problem i barnfabriken".
Tro mig jag vet vad du talar om!4 ivf med återförande och ett frozen embryo transfer! Ser jag vägen till Umeå en gång til så "kräks jag" man kan vägen till kliniken i blindo :-)
Men jag gillar din tanke om dagen :-)
"
Ja anonym, vi har gått genom IVF och FET annars skulle jag inte sitta här och skriva om detta.
Ja vist får du vara anonym. Och du är inte feg, jag vet också vad "du" gått genom. Det handlar till viss del om rädsla, rädsla att vara utanför, alla har väl lekt mamma pappa barn som liten, det sitter i den mänskliga instinken att så ska det vara annars är du inte normal. En annan del är att ett barn känns som en bekräftelse på att vi är vi, vi hör ihop, vi har skapat.
Och du ska tro jag hängt på Sidan Familjeliv under min "mörka" perjod, Då innan man viste hur det låg till redan 2001 när min mormor dog hade man ju önskat att hon fått se en avkomma från oss. Men det dröjde ända till 2007 innan vi (jag) våga söka hjälp.
Sen sidan familjeliv blir som en drog där alla peppar varandra och förstår varandra, man blir nästan sjuk därför att alla ska ha barn alla är så fokuserade på det att man blir hjärntvättad och depprimerad när det inte går vägen. Nåja det finns ju annat nyttigt där också.
Sen att kliva ut ur garderoben och vara öppet barnlös kan ta många år och det bästa jag gjort, det är ingen som höjer på ögonbrynen längre, det spelar ingen roll om jag så står i kassakön om nån frågar. Det är inget att skämmas för, det finns så många som är det.
Sen huruvida om barn är det viktigaste i familjen är en annan femma för kärnfamiljen verkar inte existera i dagens förhållande där man kan separera, byta, särbo, ensmstående och allt va de nu heter. Så det viktigaste är väl ändå att man trivs i varandras sälskap oavsätt vad. Och barn verkar det ju finnas att ta hand om ändå om man vill, men kännslan att få bära på ett liv, får inte alla uppleva, det skulle nog vara enda drivkraften att gå genom IVF en gång till för egendel.
Är det ingen som pratar om barnlöshet hur ska då folk lära sig hantera det, går vi alla omkring och tiger, hur ska vi då få respekt att vara som vi är. Vi måste erkänna och aceptera oss själva för att BLI erkända och BLI acepterade. Det är oerhört krävande att kväva och det blir jobbigt i längden att att inte prata om detta kännsliga ämne. Nästan som att förneka alkoholism. För det är vad vi gör, förnekar att avvika från mängden. Fast det är då man vågar avvika man finner frid i sigsjälv, för vi lär oss hantera oss själva. Det är inte bara dom som ska lära utan vi ska lära oss hantera situationer också. OCH det gör vi genom att prata.
Det har då jag fått lära mig med tiden.
Det finns så mycket att säga så detat kanske inte är sista ordet om att vara barnlös.
Jag hoppas ni vågar alla barnlösa.
4 kommentarer:
Jo men har du och så prövat ivf? Sen är det ju väldigt olika om man orkar kan och vill och har råd.
56.000 kostar ett 3 pack ivf. Tur att morfinet ingår :-)
Den emotionella berg och dalbanan kan vara hyffsat tuff.
Så himla bra inlägg Greta!
Jo anonym vi har provat IVF och FET så jag vet vad det innebär.
Det jag tycker var jobbigast innan miraklet Z kom och vi kämpade på i 5-6 år var att alla (eller de flesta iaf) tar för givet att alla KAN bli gravida, att alla VILL bli gravida och att om de inte lyckats bli gravid inom ett halvår så får de panik för det har ju gått såååå lång tid liksom. Och alla frågor om "när är det dags för er då?" ville jag bara kräkas på till slut! Nu har vi ju varit relativt öppna med våran barnlöshet nästan hela vägen, men det är svårt att förklara för någon som inte vet hur det är, hur det känns i hjärtat.
Skicka en kommentar