Det må vara...

... Mulet ute... men det skiner inne. I några dagar nu har jag kännt mig olustigt glad nästan fånigt glad. Jag kan kasta en blick i backspegeln på hunden som sitter där bak och bara känna att jag ler från tårna. Jag grubblade lite på mitt möte med blommsterchefen men när jag väl satte mig i bilen på väg ner var det som att jag plötsligt inte alls var bekymrad, det var som att det inte spelade någn roll för jag har gjort så gott jag kunnat. OCH för alla som funderar så gick det bra jag fick beröm efter bara 5 veckor och sen fick jag lite att tänka på, för jag kan ju inte allt ändå. Men snart rabblar jag blommor i sömnen och vilken näringsdos de ska ha. "blink" Nä ska försöka hålla samma form på mitt arbete i fortsättningen, kan ju inte lägga av bara för at det går bra.


Idag har Agnes fått vara med mig på jobbet igen, och det märks när hon e med för kossorna står väldigt still inga hyss eller spratt har de för sig när Agnes är med. Så fick vi valla våran första ko idag. Det är en ko som vet hur hon ska ta sig lös och ha lite rajtan tajtan i gångarna, Agnes är lite väl ivrig till att börja med och driver lite åt fel håll, det är så roligt att se när hon är arbetsvillig och på engång kommer tillbaka när det blev fel. Och andra gången lyssnade hon då hon fick gå på och kossan traskade upp i sitt bås. Lite stolt är man allt. Men det är en helt annan sak utom hus tror jag, men vi får väl se hur det går den dagen.

Det var lite från torparfru för denna gången.

Sol ute, sol inne, sol i sinnet.