Inte väntat men så ska det väl vara, trots att min energi inte har legat på att författa några värsting inlägg på senaste tiden.
Men här kommer ju då 7 saker man ska förtälla om sig själv i och med detta.
1- Jag har senskräck eller svårt att våga ta till orda i stora folksamlingar, men jobbar på det och vist har det blivit mycket bättre med åren.
2-Jag älskar tidiga mornar, och att måsta stiga upp nu på hösten innan ens gryningens strålar tittar fram, frukost med tända ljust....mmmmm.... det är grejer det.
3- Jag städar och tvättar jätte gärna själv, det slipper min kära make.
4-Min dåliga vana är att jag sällan....hm ja ALDRIG bäddar sängen om än jag tycker det är jätte snyggt när man har gjort det.
5- En till dålig vana är att jag rapar vid matbordet, jag verkligen, verkligen försöker skärpa mig för min makes skull, åtminstone då vi är ute och äter. Ja menar hemma är det inga smygisar direkt utan jag upplevs nog av maken som en brölande älgtjur vid parningsleken.
6- Många frågar om det inte blir ensamt och långtråkigt att bo mitt i skogen med en make som ligger borta på jobb veckovis. Vist saknar jag hans sälskap men jag känner mig inte ensam då jag har alla djuren här ute. Men jag har inte så stort behov av att vara bland anat folk, jag sitter hemskt gärna här och tittar på de gula bladen som faller osv osv. Över lycklig då någon vilsen lite människa lyckas förvilla sin kompas med ett besök här ute hos oss på torpet, annars så åker jag själv och ärar någon med mitt våldgästande anlete för att surra av sig emellen åt.
7- den sjunde. Funderar starkt på att bli familjehem till vilsna små själar där ute i våran omgivning. Många skulle behöva ett lugn i vardagen, att landa och få ur sig sin frustration eller orolighet, blyghet med något kreativt - aktivt.
5 kommentarer:
Jösses vad jag kände igen mig i mycket av det du skriver...
Jag myser varje gång jag läser om livet på torpet - ni verkar ha det så himla harmoniskt och skönt, granne med naturen... Det är så där som det ska vara. :)
Bra att du vålgästar ibalnd, sjäv får jag skärpa mig;) Vet du vad, ni skulle bli fantastiska som stödfamlij! Trygga och jordnära människor med ett sunt liv fyllt av djur och natur, perfekt!!
Som följdfråga till nr 6, så har jag ofta tänkt stanna till när jag passar er. Bara för en snabbkopp och få se dina fina hästar, hund och hus, ja, dessutom att du råkar vara en väldans trevlig och härlig människa kan ju också bidra.
till nr 7, får jag lov att hålla med Marie, jag tror att det skulle passa perfekt. Ni verkar ha så goda och sunda tankar om livet, att fler borde få ta del av det!=)
Jag tänkte säga att ni skulle passa perfekt som stödfamilj du och Lars, men jag var visst inte ensam med att tycka det. :)
Skicka en kommentar